Variabler och Datatyper (Visual C#)

I den här artikeln kommer jag att gå igenom grunderna för variabel deklarering och initiatering, jag ska ävern försöka berätta lite mer om de olika datatyperna som man kan använda sig av när man programmerar i Visual C#.

Innehåll

1. Namntilldelning
2. Namn i C#
3. Datatyper - Tecken
4. Datatyper - "Escape Sequences"
5. Datatypen: Byte
6. Korta tal (Integer)
7. Långa tal (Integer)
8. Decimaltal
9. Strängar
10. Tid och Datum
11. Objekt
12. Konstanter
13. Slutord

1. Namntilldelning

Det finns olika regler man måste följa när man ska tilldela en variabel ett namn, nedan listar jag några av dem:

• Namnet får inte innehålla något annat än siffror, bokstäver eller understreck
• Efter första tecknet på namnet så kan namnet innehålla bokstäver, siffror och understreck i valfri kombination
• Variabelnamnet får inte innehålla mellanslag
• Namnet får inte påbörjas med en siffra, du måste påbörja namnet med understreck eller en bokstav

Dessa är grundreglerna för namntilldelning av variablerna, så länge du följer dessa regler så kan du döpa dina variabler nästan till vad du vill.

2. Namn i C#

Allt som du bygger i ditt program eller applikation måste deklareras, alltså alla variabeltyper måste ha en datatyp definerad till sig, sen kan du döpa dina variabler till nästan vad som helst. Det finn några undantag, följande namn kan du inte använda som variabelnamn:

En sak bör du komma ihåg, och det är att när du programmerar i C# så måste du vara försiktig med versaler och gemener (stor och små bokstäver). C# är känsligt för sånt. Om du kallar en variabel för strNamn så kan du inte anropa den som strnAmn.

3. Datatyper - Tecken

Man använder sig av följande bokstäver för att definera en variabel (i gemener ch versaler)

Alltså är det de vanliga bokstäverna. När det gäller siffror så är det inte så svårt heller:

Men då kanske du undrar hur du gör när du ska deklarera ett tecken/en symbol. Det är enkelt, du gör det med hjälp av char:

char chrM = 'M';

Inte så svårt va? =)

4. Datatyper - "Escape Sequences"

Jag vet tyvärr inte vad "Escape Sequences" kallas på svenska, men jag ska förklara vad det är för något.
Escape Sequences är specieltecken som inte syns, dvs tecken som används för att utföra något på skärmen. Ett exempel på det kan vara att du ska göra en radbrytning, då kan du använda dig av \n som är ett av dem specialtecknena.

Du känner igen ett sådant specialtecken genom att se ett snedstreck (bakåtstreck?) följt av en bokstav, som t.ex. \n. C# kan hantera följande specieltecken:

Man kan deklarera ett sådant specieltecken i en variabel.

5. Datatypen: Byte

En byte är ett nummer vars värde kan innehålla från 0 till 255, därför kan man spara det i en byte. Denna datatyp är användbar när man vet att värdet man ska spara är relativt litet, som t.ex. när man ska spara ålderna på en person i en variabel. På följande sätt deklarerar man en sådan variabel:

Byte Alder;

Man kan självklar intitiera variabeln (ge den ett värde), kolla här:

Byte Alder = 25;

6. Korta tal (Integer)

Vi vet att tal kan vara hur stora/små som helst (nästan), men när vi vet marginalen på ett tal så är det smart att använda rätt datatyp till variabeln. Vet vi t.ex. att detta tal är inte mindre än -32768 och inte större än 32767 så kan vi använda oss av short.

short negativtTal;

short positivtTal;


negativtTal = -2000;

positivtTal = 2000;

Som du märkt så ryms värdet i en Byte i en short, så du kan använda dig av short istället för Byte om du verkligen vill göra det.

Du kan även använda dig av Osignerade korta tal som används för att endast spara relativt små (och endast positiva) värden i variabeln. Det värdet som ska sparas då måste vara mellan 0 - 65535.

ushort tal = 16;

Du kan även använta dig av int för att spara ganska så stora tal (mellan  –2,147,483,648 och2,147,484,647).

int tal = 51026;

7. Långa tal (Integer)

Om du däremot vill ha en variabel som innehåller ett mycket stort nummer så ska du använda dig av long.

long vinst = 500511;

Nu kanske du undrar hur programmet kommer att reagera ifall du använder long för att spara ett litet nummer i. Jo du min vän, kompilatorn kommer att anpassa sig och inte använda så mycket "plats" för den variabeln som den kanske skulle ha gjort, alltså är den smart. Men om du verkligen vill att programmet ska använda sig av den menade "platsen" eller minnet för den variabeln som kanske är menad för den (att den tar mer plats alltså) så kan du lägga till ett L på slutet, se nedan:

long vinst = 500511L;

Här kan du även använda dig av Osignerade långa tal som bara är positiva och innehåller relativt stora värden (mellan 0 och 18,446,744,073,709,551,615)

ulong tal = 1581310515;

8. Decimaltal

Du kan använda dig av både float och double för att definera decimaltal. Det som är bra att veta är att float kräver mer minnesanvändning än double, anledningen är att double är mer precis och ger bättre resultat.

Vill man att variabeln ska verkligen behandlas som ett float tal så lägge (och därmed använda mer plats/minne) så ska man lägga till ett F på slutet.

double tal1 = 15.3;

float tal2 = 15.3; 



float tal3 = 15.3F;

Det som är bra att veta är att när man deklarerar en variabel som double så kan den innehålla relativt stora tal; ±5.0 × 10−³²⁴ to ±1.7 × 10³⁰⁸ med en precision på 15 till 16 siffror.

9. Strängar

En sträng kan innehålla ett tecken, mellanslag, ord, meningar och uppsatser, även specialtecken. Man kan placera nästan vad som helst i en sträng. Det vi ska göra nu är att deklarera en sträng utan att ge den ett värde, du kanske ska ge den ett värde senare i ditt program, så det är bra att deklarera den först:

string strang;

Efter det så är det bara att tilldela den ett värde eller två, här får du se några exempel:

strang = "A";

strang = " ";

strang = "\n";

strang = "Detta är en sträng";

10. Tid och Datum

Enkelt och snabbt, för att definera en variabel som ska innehålla ett datum så använder du dig av DateTime:

DateTime datum;

Då kommer .NET ramverket att använda denna variabel till att spara datum och tid i specifikt format.

11. Objekt

Ibland när man bygger en applikation eller ett program så är man i behov av att skapa flera objekt av samma typ eller liknande, då kan man använda sig av object typen:

object objektet = vilketObjektSomHelst;

12. Konstanter

Det sista jag ska gå igenom i denna artikel är konstanter.
Säg att du har ett tal som du vill använda om och om igen utan att riskera att värdet ändras i diverse beräkningsmetoder eller liknande så ska du använda dig av const.

En konstants värde ändras aldrig och defineras en gång i programmet, sedan kan du använda det när som helst och nästan hur som helst, värdet stannar det samma som innan:

const int talKonstant = 152;

13. Slutord

Det finns mycket mer att lära sig om variabler och datatyper, men detta är en bra grund.
Källa: Functionx.com

Skapades: 2007-09-22 16:59:30
Skribent: Shadi
Lästs 2682 gånger
Betyg: 0 (artikeln har endast 0 röster, det krävs minst 5 för ett betyg)

Kommentarer